Julia Söderberg

När jag kom hem från Unden med tjejerna så mådde jag bra och var glad och tyckte att jag såg hyfsat brun ut. Sen när jag skulle gå in och duscha bort allt äckligt sand och grejer så mådde jag helt plötsligt inte alls bra! Jag ville spy och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Allt snurrade runt och sen tystnade ljudet. Sen vaknade jag av att mamma ropade på mig för att hon hörde att jag ramlade ihop. Jag kommer inte ihåg nått alls. Men när jag vaknade så satt jag i en gungstol i badrummet med handduken runt om mig. Tydligen hade jag krälat mig upp. Mamma kom in och försökte väcka mig, men inget svar. Hon ringde ambulansen och sen på 3 minuter klampade det in två karlar in i badrummet där jag låg halvnaken och blek. Tydligen så hade jag svimmat och jag hade under 100 i blodtryck. Sen efter ett tag blev jag klar vaken och dem ville ta med mig till sjukhuset. Men usch tänkte jag, jag mår bra! Men jag hade inget val iallafall. Och in kom de med båren och gud vad jag skämdes. Herregud, ser ni inte att jag kan gå? Ut kom jag röd som en kräfta och de skrattade åt mig. Såklart hade jag solsting och för lågt blodtryck. I ambulansen somnade jag nästan. Fick dropp och han sa att han bjöd mig på gratis kvällsmat men icke smakade det nånting. Sen rullade de ut mig och in på barnavdelningen, men icke såg jag inget barn alls. Frös så att jag skakade. Och jag mådde bra, hade ingen anledning till att vara där. Men de ville kolla mig eftersom att jag slog i huvudet dagen innan också och kände av huvudvärk där jag slog i på stranden. Sen hade jag ju hjärnblödning som liten och kunde ha dött, plus så har jag haft yrsel allt för många gånger på senaste tiden. Men inte var det någon fara med det. Utan det var för att jag hade legat på stranden för länge och bränt sönder hela min kropp. Jag är röd som en ketchupflaska.