Julia Söderberg

Vaknade vid halv 9 idag. Drog mig upp och gjorde mackor och läste igenom NA tidningen en stund.
Tog fram min kära gitarr och klinkade lite streets of london. Filosofiera och tänkte på min älskade.
Klockan gick och den blev 11.47. Drog ut i vinterlandet och satte mig i bilen. Väntade på min sega mor. Åkte ner till Kumlaby och hämtade Hanna Strömberg. Åkte vidare och plockade upp Cecilia Broman på vägen. Vi åkte vidare till Tillberga, Västerås. Där det doftade handbollsmatch. Spelade och det gick bra dom första 10 minutrena. Hamna sedan i svacka och det gick dåligt för mig, Julia. Resten spelade en guld match och matchen slutade med förlust. Fyra bollar. Men vad gör det? Stryk är något man lär sig av. Det jag tog med mig där ifrån var min straffräddning åtminstone. Vi åkte vidare till MCdonald´s med leénde på läpparna och laget detsamma. Senare satt man i bilen igen och var påväg hem och det var mycket intressant. Blev kissnödig och mamma körde hem mig till Simon. Kvällen tillbringades hemma hos min käraste. Han tog med mig till hans andra hjärnhalva, hockeyhallen. Satte oss hos massor med andra liktänkta killar som han. Själv satt jag som ensam tjej och blev rätt intresserad själv. Men mamma ringde mig och sa att hon var utanför och ville plocka på sig mig hem tillslut. Jag sa absolut och gick ut ur Simons andra hjärnhalva. Nu vistas jag äntligen hemma i min säng där jag imorse satt och filosofierade. Lyssnar på Lars Winnerbäck och försöker skriva klart idag om detta intressanta meddelande jag ger er. Jag skulle vara tacksam om att få avsluta att skriva här och nu.
Tack för mig.